DayGlow.

Jag sitter i mitt fönster och pluggar just nu och jag befinner mig lite i ingenmansland. Jag känner inte stress och inget direkt sug efter att hitta på saker, men samtidigt är jag inte opepp på tillvaron. Om lite mer än en vecka är det terminstenta och jag borde dö av stress och eftersom jag inte gör det så antar jag att det kommer dubbelt upp om några dagar. Om jag dör av en hjärtinfarkt så vet ni att det var pga den stress jag inte levt ut under den här veckan. Jag ska flytta också mitt upp i alltihopa och jag är nybliven singel. Kan allt ha värre timing? Nej jag tror inte det men förmodligen är det någon försvarsmekanism i mig som håller mig från att flippa ur totalt och ramla ihop i en liten liten hög av diverse känslor. Eller är det bara så att jag blivit vuxen och faktiskt kan hantera saker som händer i mitt liv? Nej jag tror inte det eftersom jag brukar flippa över det lilla liksom. Men kanske är det ändå så att jag känner i hela mig att på något sätt var det tvunget att bli såhär och det är därför jag kan hålla mig samman. Djupare analys behövs inte för jag ska trots allt bli jurist och inte psykolog och vi jurister behöver inte vara stabila människor  som känner sig själv utan det är snarare för ens eget välbefinnandes skull. Hur som så ska jag trycka ner näsan i boken Panträtt i fast egendom. Wei jag kan inte vänta!